Vi är i Laxå. På vägen har vi firat halva sträckan!

Vi är nu gjort halva Lysekil Charity Run!

Idag 13:07, Dag 9, kom vi till Viby Krog och nu har vi klarat av halva distansen. Vi firade med en liten skumpa och tio minuters tupplur. Sol och vind, helt perfekt. Vi mår bra. Laxå nästa!

Vi har bytt karta!

Tillbaks till gamla sommarminnen!

På vår väg västerut har vi kommit till Läppe vid södra Hjälmarstranden, här har jag tillbringat mina barndomssomrar och det finns en hel del minnen som dyker upp, här står jag på kajen i Läppe hamn o i bakgrunden ser man vår stuga som var samlingspunkt för oss bröder Håwi.

Lång dag. 50 km. Totalt 252 km. Vi är i Hallsberg.

Vilodag med behandling!

Vi är i Läppe. Totalt 202 km.

Regn hela dagen mellan Flen - Katrineholm

Dag 5. Brian is with us!

With us today is a guest runner, Brian de Francesca from the U.S.A. who is married to Pernilla the niece of Gunnar.  Brian says that Pernilla is a very wonderful and supportive wife.  Brian has been a very positive influence during our running today in the rain – especially with his many witty comments regarding the Swedish wildlife.  Those comments are not suitable for publication, but they were quite witty and entertaining.  Brian will be joining us for day 6 which will conclude in Läppe from where he will be gathered by his wonderful and supportive wife Pernilla and their 4 children.

Vi är i Flen. 126 km gjorda!

Massvis med folk vid starten, applåder, kameror surrar och vi är ute i radion. Starten gick och när vi kom fram till Västerbron kom vi på att allt var så lugnt kring oss och vi undrade om någon tänkte på oss. Vi kände oss helt ensamna. Då började sms komma och vi förstod att René Descartes fras Cogito, ergo sum "Jag tänker, alltså finns jag" måste vi byta ut till "Jag är på nätet, alltså finns jag". Eller "Jag springer, alltså finns jag". Tankarna var lite spretiga så här i början.

"Vad har folk för hjärnor", sa Gunnar när vi kom ut på gamla vägen mot Södertälje. Mängden skräp som folk slänger ut från bilar ligger i drivor, trots att man hela tiden håller på att städa våra vägrenar i landet. Det var som en chock för oss. Ännu mer chockade var vi när bilister tutade på oss, vevade ner rutor och sa "Vi har precis hört om er på radion". En egendomlig och bisarr upplevelse. Personligen kände jag att jag var på väg in i en "Twilight Zone".

Och så håller vi på att vräka i oss "skräpmat" efter vägen. Vad gör man när man kommer in i en tätort, svettig, flåsande och ska äta. Det ska gå fort, blodsockret är lågt och vi lägger tiden på att förklara för folk vad vi håller på med, få dem att sända in ett sms-bidrag till Cancerfonden. De flesta tittar storögt på oss några sekunder, undrande blickar. Någon tar fram sin mobil och sänder in 50 kronor. Det funkar så bra!

Vi önskar en trevlig Midsommarafton

Dag 2

Mer om Dag 1

Vår start!

Gunnar i värsta Marathonväder

Södermälarstrand 2:a varvet, snart väntar Västerbron!