LcRun

Massvis med folk vid starten, applåder, kameror surrar och vi är ute i radion. Starten gick och när vi kom fram till Västerbron kom vi på att allt var så lugnt kring oss och vi undrade om någon tänkte på oss. Vi kände oss helt ensamna. Då började sms komma och vi förstod att René Descartes fras Cogito, ergo sum "Jag tänker, alltså finns jag" måste vi byta ut till "Jag är på nätet, alltså finns jag". Eller "Jag springer, alltså finns jag". Tankarna var lite spretiga så här i början.

"Vad har folk för hjärnor", sa Gunnar när vi kom ut på gamla vägen mot Södertälje. Mängden skräp som folk slänger ut från bilar ligger i drivor, trots att man hela tiden håller på att städa våra vägrenar i landet. Det var som en chock för oss. Ännu mer chockade var vi när bilister tutade på oss, vevade ner rutor och sa "Vi har precis hört om er på radion". En egendomlig och bisarr upplevelse. Personligen kände jag att jag var på väg in i en "Twilight Zone".

Och så håller vi på att vräka i oss "skräpmat" efter vägen. Vad gör man när man kommer in i en tätort, svettig, flåsande och ska äta. Det ska gå fort, blodsockret är lågt och vi lägger tiden på att förklara för folk vad vi håller på med, få dem att sända in ett sms-bidrag till Cancerfonden. De flesta tittar storögt på oss några sekunder, undrande blickar. Någon tar fram sin mobil och sänder in 50 kronor. Det funkar så bra!